Source: https://www.folkbladet.nu/2026-01-30/tradition-moter-frihet-i-capalbos-jazz-9c51e
Tradition möter frihet i Capalbos jazz
Med genomarbetade kompositioner och ett lyhört ensemblespel presenterar Ilaria Capalbo ny musik som fördjupar hennes personliga uttryck. Kvintetten rör sig med självklarhet mellan tradition och improvisation och bekräftar Capalbos starka ställning i det svenska jazzlivet, skriver Folkbladets Gunnar Wiklund.
Italienskan Ilaria Capalbo är numera bofast i Sverige och berikar sannerligen musiklivet här. För fyra år sedan gästade hon Jazzstudion med i stort sett samma kvintett som nu är på plats och hon bekräftar det starka intryck hon då gav oss.
Nu spelar gruppen kompositioner från ett nytt album, som släpps i maj. Capalbo har fortsatt att utveckla sitt egna uttryck både som musiker och kompositör. Hennes sätt att förena den skrivna musiken med de fria improvisationerna är smått häpnadsväckande och tankarna går till föregångare som Charles Mingus och Duke Ellington.
Det är den traditionen hon utgår ifrån, men tonspråket och formuleringarna är hennes egna. Att hon sedan samlat en grupp musiker som kan förverkliga hennes intentioner är lika imponerande.
De två blåsarna Thomas Backman, altsax och basklarinett, och Fredrik Nordström, tenor- och barytonsax, är starka personligheter på sina instrument. Deras gemensamma tolkningar av kompositionerna präglas av lyhördhet och djärvhet. De rör sig nästan telepatiskt från tät stämföring till friare uttryck, där de skrivna partierna luckras upp och tonerna slingrar sig kring varandra i en dans som ändå är förankrad i starka melodier.
Som solister kompletterar de varandra. När Backman använder altsaxen är han glödhet, han spelar framåtlutat, expressivt, men inte i det som kallas free form. Han utgår från en jordnära soul- och funkanstruken plattform som han sedan brottas med och når fram till känslostarka utbrott. Mäktigt!
Nordström har ett mer melodiskt utgångsläge, men söker också han efter fria ytor och går gärna upp i tenorsaxens högsta register. Hans spel är påfallande koncentrerat och moget, rotat i en tradition där man hittar gamla mästare som Bernt Rosengren.
Gitarristen Andreas Hourdakis har en viktig roll i ensemblerna och hittar i sitt första, blues-dränkta solo nycklarna till våra hjärtan. Henrik Jäderberg på trummor är en ny bekantskap. En allsidig slagverkare som kan bygga ett starkt tryck när det behövs, för att i nästa stund finlira med visparna.
En synnerligen komplett kvintett, som hålls samman av Ilaria Capalbos högst personliga kompositioner. Ett starkt tillskott till det svenska jazzlivet!
— Gunnar Wiklund
