Source: https://www.sydsvenskan.se/kultur/det-sunda-alternativet-till-eurovision/
Under dagarna då Eurovision Song Contest åter tar över tv‑tablåer och sociala medier med sina snabba klipp, övertydliga uttryck och minutiöst kalkylerade känsloutspel, spelas en annan sorts musik på Victoriateatern i Malmö. Ett sammanhållet musikaliskt arbete av Ilaria Capalbo och hennes grupp, där improvisation och komposition är goda vänner; utveckling och lyssnande centrala principer.
Med Capalbos aktuella projekt – och kommande album – The Brightest Sun – tycker jag mig märka förändringar i musikens form jämfört med hennes tidigare kompositioner. Längre linjer, större kontraster, tydligare fokus på organiska förlopp snarare än snabba utspel.
Kompositionerna är genomgående sångbara, ibland återhållsamma, ofta melankoliska, i ett par fall drömska, och rymmer allt som oftast fiffiga sidoteman som tillåts träda fram i form av kontrapunktiska träblåsfigurer eller välformulerade baslinjer.
Arrangemangen får mig att tänka på Capalbos grupp som en stråkkvartett (plus trummor) i hur melodier och kompletterande motmelodier arbetar självständigt samtidigt som en större helhet skapas. Thomas Backman (altsaxofon, klarinett och basklarinett) bidrar solistiskt med uttrycksfulla solon som inte räds lite spräck. Kombinationen med Fredrik Nordströms tenorsax är klart lyckad, träblåsarna kompletterar varandra. I flera låtar uppstår ett kontrollerat temperament, allra tydligast (och bäst) i ”Arrival”, där musiken visar både tänder och temperament.
Andreas Hourdakis bär gruppens enda ackordinstrument på sina axlar. Hans gitarrspel är klangligt genomtänkt, ofta med volympedal och lätt effektbehandling, som används lika mycket som textur som för flyhänta solon. Henrik Jäderbergs trumspel är återhållsamt men varierat med vispar, pukstockar och cymbalarbete som bidrar till ett flexibelt trumspel i gott samspel med bandledarens finfina basspel, inte minst på elbas.
Repertoaren hämtas från såväl äldre material, som albumet Karthago från 2022, till helt nyskriva stycken som världen utanför Capalbos replokal endast har hört en gång (i Halmstad, där kvartetten spelade kvällen innan).
Alla delar landar inte med samma tydlighet, och enstaka solon förblir mer funktionella än minnesvärda. Och även om kompositionerna är en av Ilaria Capalbos styrkor står ett par nykomponerade snabba låtar på min önskelista inför mitt nästa konsertmöte med gruppen.
I kontrast till den tidigare nämnda Eurovisionmusikens tarvliga och pråliga uttryck framstår Capalbos konsert som det sunda ekologiska alternativet. Här ges musiken tid att andas, förändras och prövas, utan krav på klick och likes.
— Thomas Olsson
